Stipendiatresa till Tambacounda
I början av november 2019 åkte stipendiaterna till SOS Barnby i Tambacounda. Rebecka Thor, Saha Wingtun och Jonas Aspenfjäll berättar med egna ord om den spännande resan som lämnade många intryck:
REBECKA THOR, RESTAURANGCHEF NORRKÖPING 1
Vilka tankar har du kring resan när du åker hem?
– Oj, tankarna var många. Jag tänkte mycket på kontrasterna i landet. Byn mot utanför byn, utanför byn mot dem fina gatorna och ställena osv. Och även kontrasten mot Sverige. Kontrasterna är så sjukt stora. Det kändes tråkigt att lämna byn och barnen, men samtidigt kändes det bra pga att de har det bra jämfört mot resterande människor i Tambacounda. Jag kände även mycket tacksamhet över hur vi har det hemma i Sverige och över att jag fått se så mycket.
Vad tänker du om stiftelsen arbete nu, efter resan?
– Innan jag åkte så beundrade jag det stiftelsen gör. Men så här i efterhand när jag fått uppleva det själv så är det svårt att beskriva. Det är helt fantastiskt vad som har åstadkommits i Tambacounda. Det är så behövligt och så fint. Alla borde se detta. En trygg by med sjukvård, mat, hus, utbildning och trygghet.
JONAS ASPENFJÄLL, UTB. ANSVARIG/MATSÄKERHETSANSVARIG
Vad tar du med dig hem efter den här resan?
– Två nya vänner som jag har delat något med som nästan är omöjligt att berätta om. Jag tar också med mig hur hårfin skillnaden kan vara mellan total fattigdom och överlevnad. Vi erbjuder barnen en god hälsa och säkerhet och det lilla gör att de kan vara barn och inte tvingas att göra andra saker, vuxna saker. Det krävs så otroligt lite för att barn ska kunna växa och ändå så finns det så mycket lidande i världen, det var underbart att se att vi gör något och det var hjärtslitande att jag inte kunde göra mer…
Vilket är ditt starkaste minne från resan?
– Mitt starkaste minne är bypappans tal till oss, där han förklarade hur viktig byn är för de människor som bor och arbetar i den. Han sa även att byn är ännu viktigare än så i och med att det n har med sig hopp och ljus till hela Tambacounda-regionen, med tårar i ögonen så sa han att ”Ni på Max har gett många människor hopp”. Han avslutade också med att tacka alla människor på Max som gjort allt möjligt med vårt hårda arbete. Glöm inte det där ute, ni gör det möjligt!
SAHA WINGTUN, ASSISTENT NORRKÖPING 2
Har den här resan förändrat dig på något sätt?
– Det har den absolut. Jag har lärt mig uppskatta det jag har och känner mig ännu mer stolt över att jobba på ett företag som bryr sig så mycket om andra människor ska ha det bra. Dessutom fått en insikt i vad effekten av mitt slit på jobbet innebär för människorna här.
Vilket är ditt starkaste minne från resan?
– Den starkaste känslan för mig var när jag tog ut en boll till barnen och såg i deras kroppsspråk hur glada de blev över något så enkelt. Hur de uppskattade allt vi gör för dem och verkligen visade enormt mycket kärlek.